Projektet

Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Stroke är den vanligaste orsaken till fysiskt handikapp hos vuxna. Många saker påverkar utgången av en stroke och därför har Karolinska Institutets forskare i Uppdrag: Besegra Stroke utformat världens bredaste forskningssatsning för drastiskt förbättrade behandlingsmetoder av akut stroke.Projektet leds och utförs av Karolinska Institutets världsledande forskare inom strokeområdet. Läs mer om forskarteamet.

Satsningar på forskning kommer att ske inom fem delområden
• Hitta stroke
• Öppna kärlet
• Rädda hjärnan
• Skydda hjärnan
• Säkra framtiden

Hitta stroke betyder framförallt att snabbt ringa 112 och att SOS personalen snabbare och säkrare förstår att någon drabbats av stroke. Öppna kärlet innebär forskning för att utveckla diagnostik, förfina verktyg och metoder så att proppar kan avlägsnas utan risk för att tillfoga annan skada. Rädda hjärnan betyder forskning för att minimera skador genom att finna den optimala balansen mellan kroppstemperatur, blodsockernivåer och blodtryck. Skydda hjärnan står för nya behandlingsmetoder och läkemedel med syfte att skydda hjärnan mot skador i blod-hjärnbarriären. Säkra framtiden omfattar forskning och ny kunskap om vilka åderförkalkningar som är farliga och kan orsaka stroke. Här ingår också forskning om nybildning av nervceller efter stroke.

Målsättning
• Halvera antalet som dör i stroke
• Fördubbla antalet överlevande som klarar sig utan hjälp

Läs mer om varje delområde i menyn till vänster.

Hitta stroke

Bakgrund
Varje år drabbas cirka 30.000 patienter av stroke i Sverige. Idag finns det effektiv,
evidensbaserade behandling för ischemisk stroke hos patienter som anländer tidigt till sjukhus efter insjuknandet. För få patienter kommer till sjukhuset i tid för behandling. För många strokepatienter är den första delen av vårdkedjan telefonsamtalet till 112. Tidigare studier relaterade till samtal till 112 visade att larmoperatören kan ha svårt att tolka
information som den person som söker hjälp under samtalet. Detta ställer stora
krav på kommunikation mellan parterna. Ett verktyg (FAST-Face, Arm, Speech-Test)
infördes i ambulans och på larmcentralen för att förbättra identifieringen av stroke, men effekten av verktyget är fortfarande okänd.

Målsättning
Att förbättra sensitivitet och specificitet av instrumentet för tidig upptäckt av stroke hos
112 och ambulanspersonal.

Arbetssätt
Vi kommer att undersöka känsligheten för FAST provet, och den del av FAST-testet som optimalt identifierar en strokepatient vid tidigast möjliga tidpunkt. I en tidigare studie har vi visat att mindre än hälften av patienter där man från SOS-Alarm eller ambulansen misstänkt stroke eller TIA fick den diagnosen vid utskrivning från sjukhuset. Vi behöver studera i vilken utsträckning FAST testet användes, hur pålitliga de tre delarna i testet (asymmetri i ansiktet, sänkt arm och förmågan att slutföra en mening) är, och hur larmoperatörens eller ambulanspersonalens egen kliniska misstanke väckts för att mer exakt vet om och hur testet fungerar.
Vi måste också undersöka patientregister, larmsamtal och patiententjournaler för att klargöra hur många patienter som inte upptäcks och hur denna grupp kan identifieras i framtiden. En annan del av detta program är att i detalj studera ett urval av inspelade samtal mellan den som ringer till 112 och larmoperatören, för att identifiera komponenter under samtalet som höjer operatörens misstanke att detta handlar om stroke.

Maaret Castrén
Professor i Akutsjukvård, Överläkare

Öppna kärlet – kliniska delen

Bakgrund
Om en blodpropp stänger av ett blodkärl i hjärnan kan detta få omedelbara effekter inom det område av centrala nervsystemet som kärlet försörjer. Neurologiska funktioner som styrs från det utsatta området drabbas och förlamningar, talsvårigheter och synfältsinskränkningar kan uppstå. Orsaken är att blodflödet inom området minskat i sådan grad att nervcellerna slutat att fungera. Energiberoende processer har upphört på grund av att allt syre som finns i blodet utnyttjats. Under en begränsad tid överlever cellerna, men under trycket av ökande mjölksyrabildning och kollapsande membranfunktioner börjar cellerna att dö och en hjärninfarkt uppkommer. Hur lång tid som förlöper mellan att cellerna upphör att fungera och att de dör beror på hur väl andra blodkärl, så kallade kollateraler, kan kompensera bortfallet blodflöde. Andra faktorer inverkar också, t.ex. blodtrycket, hemoglobinhalten i blodet, kroppstemperaturen och blodsockerhalten.

En ändamålsmässig åtgärd som kan vidtas i denna situation är att öppna det avstängda blodkärlet. De celler som fortfarande lever kan då återuppta sin funktion och celldödsprocessen upphör.
Sedan senare delen av 1990-talet har det varit känt att behandling med vävnadsplaminogenaktivator, tissue plasminogen activator (tPA), kan lösa upp blodproppar i hjärnan och ge omedelbar symtomlindring. Läkemedlet, alteplase, ges som ett dropp under en timme och har godkänts av europeiska läkemedelsmyndigheten. Ursprungligen bestämdes att behandlingen skulle ges inom 3 timmar efter insjuknandet till patienter under 80 års ålder. Senare forskning, där SITS givit avgörande bidrag, har visat att tidsfönstret kan utökas till 4.5 timmar och att även patienter över 80 års ålder har fördel av behandlingen. Det finns ett stort behov av fortsatt forskning om trombolys för att öka behandlingens effekt och säkerhet.

Erfarenheten av trombolys har visat att effekten av behandling av patienter med mycket allvarliga symtom vid insjuknandet oftast inte är fullt tillfredsställande. Även om trombolys medför förbättring kvarstår ofta ett betydande funktionsbortfall. Intresset för behandling där man avlägsnar blodproppen mekaniskt, trombektomi, har därför ökat snabbt och erfarenheterna hittills har varit övervägande goda. Många fallstudier med spektakulära resultat finns publicerade och överensstämmer med vår egen kliniska erfarenhet. Studier och register har visat på förbättringar jämfört med tidigare erfarenheter. På grund av avsaknaden av kontrollerade studier är behandlingen inte allmänt vedertagen och effekt och säkerhet är ofullständigt utforskade. Behovet av forskning inom detta område kan inte underskattas, eftersom metoden har förutsättningar att bli en helt central behandlingsform för de allvarligast drabbade patienterna.

Målsättning
Projektet syftar till att evidensbasera trombektomibehandling vid stroke och ge underlag för ändring av kliniska riktlinjer. I målsättningen ingår också att förbättra effekten och säkerheten av trombolysbehandling.

Arbetssätt
En internationell multicenterstudie av trombektomi som tillägg till trombolys kommer att genomföras med SITS-databasen som plattform. Utförliga data om patienter som behandlas med trombektomi på grund av en större blodpropp i hjärnan kommer att dokumenteras i databasen. Patienterna har initialt behandlats med trombolys enligt gällande riktlinjer och därefter har man gått vidare med trombektomi. SITS-databasen väljer sedan, enligt ett förutbestämt regelverk, ut en kontrollpatient med överensstämmande bakgrundsdata, för vilken man givit enbart trombolysbehandling. På detta sätt byggs två jämförbara grupper upp, en med trombolys + trombektomibehandlng, en med enbart trombolysbehandling. Frågeställningen är om patienterna med kombinationsbehandlingen har en bättre funktionsstatus efter tre månader utan att behandlingsrisken ökar.
Förutom denna studie kommer forskning avseende bland annat blödningsrisk vid trombolys, förbättrat urval av patienter för trombolys, och samband mellan tid till behandling och behandlingsresultat att utföras.

Nils Wahlgren
Professor i Neurologi, Överläkare
Öppna kärlet – experimentella delen

Bakgrund
Röntgentekniken har stor betydelse för de nya diagnostik- och behandlingsmöjligheterna vid akut stroke. Då en patient kommer in med akuta strokesymptom görs en rad röntgenundersökningar som syftar till att avgöra dels vilken typ av stroke som inträffat, dels var i kärlträdet en eventuell blodpropp är belägen och dels om det finns hjärnvävnad som kan räddas med propplösande behandling eller mekanisk blodproppsborttagning. Vidare kan man med hjälp av röntgenteknik navigera inuti kärlen med tunna plastslangar, s.k. mikrokatetrar, för att utföra mekanisk blodproppsborttagning men även för att selektivt injicera substanser eller celler till ett strokedrabbat hjärnområde. Röntgen- och magnetkamerabaserade tekniker har mycket stor potential i dessa avseenden och den här delen av UBS projektet syftar till att i experimentell miljö utveckla och förfina röntgenbaserade metoder för både diagnostik och behandling.

Målsättning
Det här delprojektet syftar till att optimera röntgenbaserad diagnostik och behandling vid stroke. Röntgenteknikerna har de senaste 5 åren haft en mycket viktig roll för den nya handläggningen vid akut stroke men teknikernas potential är långt ifrån utnyttjad. Vi vill genom studierna i detta delprojekt kunna erbjuda patienterna individualiserad behandling baserat på diagnostiska kriterier och dessutom kunna erbjuda nya behandlingsmetoder i det akuta och subakuta skedet av stroke.

Arbetssätt
Projektet har tillgång till ett toppmodernt laboratorium för utveckling och utvärdering av både magnetkamera-, datortomografi- och mikrokateter-tekniker. Således kan vi med hjälp av experimentella modeller förfina de diagnostiska metoder som ligger till grund för valet av behandling vid akut stroke. Vi kan studera vilken metod för mekanisk blodproppsborttagning som lämpar sig bäst i olika situationer och vi kan dessutom

Staffan Holmin
Docent i klinisk neurovetenskap, Neuroradiolog

Rädda hjärnan – blodtryck och blodsocker

Bakgrund
Vetenskapliga studier har klart visat ett samband mellan högt blodtryck, högt blodsocker och förhöjd kroppstemperatur och risken för att insjukna i stroke. Ett eller flera av dessa riskfaktorer kan dessutom medföra en ökad risk för dödlig utgång, mer allvarliga förlamningar och blödningskomplikationer. Överraskande nog har nyligen framtagna resultat visat att det kan finnas anledning att vara betydligt mer aktiv när det gäller att behandla dessa riskfaktorer, för att minska skadeverkningarna av stroke, än vad gällande riktlinjer rekommenderar. Vi vill därför nu i större detalj kartlägga betydelsen av dessa riskfaktorer, dels enskilt och dels i kombination, och framförallt klarlägga hur en aktiv behandling av dem påverkar sjukdomsförloppet vid stroke.

Målsättning
Delområdets målsättning är att i detalj kartlägga betydelsen av riskfaktorerna högt blodtryck, högt blodsocker och förhöjd kroppstemperatur, dels enskilt och dels i kombination, och framförallt klarlägga hur en aktiv behandling av dem påverkar sjukdomsförloppet vid stroke. Då dessa riskfaktorer redan har visats påverka sjukdomsförloppet vid stroke högst ogynnsamt, är vår välgrundade uppfattning att dessa studier kommer att medföra framtagande av effektivare behandlingsstrategier som resulterar i minskad dödlighet och funktionsbortfall (t.ex. förlamningar) vid stroke.

Arbetssätt
Vi kommer att anlägga ett brett perspektiv i dessa studier och kommer därför att bedriva forskning från cell till människa med experimentella djurstudier för att studera framförallt nya blodsockersänkande läkemedels effekter på hjärnans celler, registerstudier för att studera olika riskfaktorers betydelse för sjuklighet och dödlighet i stroke och slutligen genomföra kliniska studier för att pröva nya läkemedel med potentiellt hjärnskyddande effekter vid stroke.

Nils Wahlgren
Professor i Neurologi, Överläkare

David Nathanson
Med Dr, specialist i endokrinologi och diabetologi, Forskningsöverläkare

Skydda hjärnan – kliniska delen

Bakgrund
Blödning och svullnad, ödem, är vanliga komplikationer till hjärninfarkt oavsett om trombolysbehandling givits eller inte. Trombolysbehandling kan göra blödningarna allvarligare och förvandla ett mindre allvarligt blödningsinslag till en större expansiv hjärnblödning. Forskning inom Ulf Erikssons grupp har nu visat att en tillväxtfaktor, PDGF-CC, kan aktiveras av vävnadsplasminogenaktivator som används som behandling för trombolys. Aktiverat PDGF-CC kan i sin tur aktivera en receptor i kärlväggen, PDGF-α, som öppnar barriären mellan blodkärl och hjärna och släpper igenom blodkroppar och vätska. Forskningen har också visat att imatinib, ett läkemedel som används mot vissa former av blodcancer, kan blockera denna effekt. Experimentella studier av stroke på försöksmodeller har visat att imatinib kan minska blödning och ödem i samband med hjärninfarkt. Syftet med den kliniska delen av projektet är att pröva säkerheten med denna behandling hos strokepatienter och studera tecken på effekt i form av minskad frekvens blödningar och mindre utbredning av ödem.

Målsättning
Målsättningen med denna studie är att bedöma om det föreligger säkerhetsproblem vid behandling med imatinib vid stroke. En ytterligare målsättning är att avgöra om det finns tecken i form av minskat ödemförekomst och blödningsfrekvens som kan tala för att imatinib har den skyddande effekt som man noterat i försöksmodeller. Om studien visar att behandlingen är säker, planeras en utvidgning till en större studie via SITS-registret.

Arbetssätt
En klinisk prövning har inletts för att utvärdera säkerheten och effekten av imatinib vid akut stroke. Patienter som har minst måttligt allvarliga stroke och behandlas med trombolys enligt gällande riktlinjer kan tillfrågas om deltagande i studien. Vid medgivande avgörs genom randomisering (lottning) om patienten får behandling med imatinib eller ingen behandling utöver trombolys. Behandlingen ges under 5 dygn. I ett inledande skede används en dos av 400 mg dagligen, därefter ökas dosen i två steg till 800 mg. En oberoende säkerhetskommitté avgör utifrån tillgängliga data om det finns några säkerhetsmässiga hinder att öka dosen för varje steg. Resultatet bedöms enligt förekomst av allvarliga eller intolerabla biverkningar (obehag) samt förekomst av ödem och blödning.

Nils Wahlgren
Professor i Neurologi, Överläkare
Skydda hjärnan – experimentella delen

Bakgrund
Redan inom någon minut efter det att en prop har bildats i ett blodkärl i hjärnan uppstår skador på den omgivande hjärnvävnaden. Förlusten av den normala blodcirkulationen orsakar syre- och näringsbrist vilket leder till skador. Samtidigt uppstår en indirekt skada på de blodkärl som finns i området runt blodproppen. Det innersta cellagret i blodkärlen i hjärnan, endotelcellerna, bildar normalt en tät barriär, den så kallade blodhjärnbarriären. Den har till uppgift att effektivt separera blodet och dess olika beståndsdelar från hjärnvävnaden eftersom blodet innehåller substanser som är skadliga för nervcellerna. När en blodpropp har bildats i hjärnans blodkärl bryts blodhjärnbarriären ner och blodplasma börjar läcka ut i hjärnvävnaden. I extrema fall kan också blodkroppar läcka ut. Orsaken till att blodhjärnbarriären slutar fungera vid stroke har tidigare varit okänd. Tillsammans med några amerikanska kollegor har vi nu i djurstudier visat att ett kroppseget protein, en tillväxtfaktor som kallas PDGF-CC, har en avgörande roll i denna process. Vi har visat att om vi förhindrar att PDGF-CC utövar sin normala funktion vid stroke, förhindras att blodhjärnbarriären slutar fungera, och därmed kan vi minska de skador på hjärnan som annars uppkommer.

Målsättning
Förhoppningen är att vårt arbete skall ge oss ny kunskap och nya verktyg för att kontrollera att blodhjärnbarriärens normala funktion kan upprätthållas vid en stroke, och därigenom skydda hjärnan från de stroke-relaterade skador som annars uppstår. I en klinisk studie, inom ramen för Uppdrag Besegra Stroke, testas redan nu ett läkemedel, som förhindrar att blodhjärnbarriären börjar läcka vid stroke.

Arbetssätt
Vi kommer att fortsätta att studera de molekylära mekanismer som reglerar hur blodhjärnbarriären fungerar och hur tillväxtfaktorn PDGF-CC kan få den att sluta fungera vid stroke. Dessa studier av blodhjärnbarriären kommer att ge oss en fördjupad förståelse av de molekylära förlopp som styr blodhjärnbarriärens normala funktion, och dysfunktion vid stroke.

Ulf Eriksson
Professor i Vaskulär biokemi

Säkra framtiden – regeneration

Bakgrund
Symptomen efter stroke orsakas av att nervceller skadas eller dör. Länge trodde man att nervceller inte kunde nybildas i den vuxna hjärnan, men på senare år har man funnit att det inte är fallet utan att det sker en viss nervcellsnybildning från stamceller i den vuxna hjärnan. Flera studier i försöksdjur har visat att stroke stimulerar nervcellsnybildning, vilket kan leda till att en del av de förlorade nervcellerna ersätts och bidrar till funktionsåterhämtning. Det är dock oklart om det sker någon nervcellsnybildning hos människa efter stroke, och vi vill studera om det är fallet.

Målsättning
Den långsiktig målsättning med dessa studier är att utveckla metoder att stimulera nybildning av nervceller hos patienter efter stroke.

Arbetssätt
Vi åldersbestämmer nervceller i den vuxna människohjärnan genom att mäta halten av 14C i cellernas DNA. 14C frisattes i höga mängder från kärnvapenprover under kalla kriget, och halterna i atmosfären har successivt sjunkit sedan början av 60-talet. Genom att mäta halten av 14C i nervcellers DNA kan man etablera när de bildades och studera om nya nervceller har bildats efter stroke.

Jonas Frisén
Professor i Stamcellsforskning
Säkra framtiden – experimentella delen
Bakgrund
Blodproppar och vävnadsmaterial som lossnar från instabil åderförkalkning I halspulsådern är en viktig orsak till stroke. Stroke kan därför förhindras genom operation där åderförkalkningsplacket tas bort. Idag saknas diagnostiska metoder för att detektera och visualisera instabila åderförkalkningsplack.Målsättning
Målet med detta projekt är att identifiera central mekanismer och enskilda proteiner som medverkar i uppkomsten av instabil åderförkalkning och orsakar stroke. Identifieringen av sådana faktorer kan användas för att utveckla blodprover och bilddiagnostik som kan användas för att hitta instabila åderförkalkningsplack hos patienter så att förträngningen kan opereras bort innan de orsakar stroke.Arbetssätt
Projektet bygger på undersökning av blodprover och åderförklakningsplack tillvaratagna från patienter som opereras för förträngning i halspulsådern vid Kärlkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm. Pateintmaterialet undersöks med hög-teknologiska metoder som analyserar struktur och uttryck av proteiner och budbärar-RNA i samarbete med Mathias Uhlén och Jacob Odeberg inom HPR projektet vid KTH. Identifierade kandidatmarkörer för plackinstabilitet studeras därefter närmare i cellodlingsförsök och i djurmodeller för utveckling av nya bilddiagnostiska metoder.

Ulf Hedin
Professor i Experimentell kärlkirurgi